zompisch.blogg.se

Har äntligen lyckats smälta mycket av händelserna så nu känner jag mig redo för att dela med mig av vad som hände dag 2.  Det jag glömde på dag 1 var att jag var, som sagt, påväg ut när vi hamnade i tjaffs och han drog kniv mot mig, och jag fullföljde detta, då jag skulle ner till min mor och far. Dom undrade självklart svad som hade hänt, då det knappast är svårt för någon egentligen att se att jag är arg, när jag är det. Så jag berättade allt, och det var inte mer med det. Dan efter så ringer min far mig och säger: "Sonny, snälla kom hit och hjälp oss, Palle är här och är helt galen". Jag frågade vad som hade hänt, och fick ingen jättebra summering på vad som orsakat att min bror skulle ha tagit sönder saker uppe hos min far, och sedan sulat en sten mot rutan där min mor stod innanför. Jag kan inte direkt ta en ställning här, förutom att säga att han är precis lika efterbliven som vanligt men jag vet ju inte heller vad som sagts, så... Jag bestämmer mig för att ta med mig mitt basebollträ i aliminium ner till porten av trappuppgången och vänta på honom där, och innan ni drar några förhastade slutsatser, så var min enda tanke att jag skulle få honom att släppa sin kniv, om han skulle dra en mot mig igen, så vi kunde lösa det "mano y mano" så att säga. När jag ser honom komma, har jag inte med mig bejsat, utan kavlar upp ärmarna och går raskt mot honom, han skriker och frågar: "Är det dags eller?" Mitt svar blev: "Ja, det är dags, nu löser vi detta för gott" Och då tar han, ännu en gång, upp en kniv ur jackfickan, och jag frågar "Skaru ha kniv mot mig?!", "Det kan du gerej fan på", blev hans svar, så jag kutar tillbaka till trappuppgången och tar fram bejsat, och skriker till honom, antingen så kör vi såhär, eller så släpper du tjuron (kniven), så släpper jag mitt bejsa. Hade jag inte varit så arg som jag var, så hade jag ju tänkt på att både jag och han precis lika dumma i huvudet på den punkten, för vi går ju inte med på några villkor när det är dags för fajt. Detta resulterade bara i massa munhugg och gnabb, jag ville vid ett tillfälle lägga bejsat mot hans tinning, så hårt det bara gick, eftersom att jag fortfarande var kokande efter att han dragit kniv mot mig, inte bara en, utan två gånger. Så vad kan jag göra nu? Jag har 2 vännerr som är bröder, som upplevt liknande situationer med sin äldsta brorsa, och jag bestämde mig för att ringa dessa, jag nämner dom inte vid namn här utifall att dom inte vill det. Båda två hade ganska mycket vettigt att säga, men den äldsta av dessa 2 bröder berättade hur han gjorde, och jag valde att följa hans exempel. Såsom jag ser situationen idag, har jag 3 val: Jag kan ringa snuten på honom, jag kan slå sönder honom vid nästa tillfälle jag får, vare sig han har kniv eller inte, eller, som jag blev rådd att göra: Klippa banden helt med honom. Och även om det mittersta valet skulle kännas bra, så får jag göra det som gör mest ont och klippa banden helt med honom. Jag har redan mött honom ute en gång sen detta hände (det är dessutom enda gången jag sett honom sen dess) och då medans han gick mot mig så sa han "Jag ska inte göra nåt, vill bara inte höra på långvägar sen att du säger att jag gömmer mig", "Du behöver inte vara rädd att jag ska prata om dig alls, mer", svarade jag. Tyvärr så är det såhär, gott folk, att jag har insett att han vill inte må bra, och vare sig det är något temporärt eller inte, skiter jag i. Han har haft så många chanser att ändra på sig, och ta tag i sitt liv, men såsom jag upplever honom nu, kämpar han inte ens för att ha kontakt med sitt barn, utan väljer att röka på istället och då är man inte riktigt frisk. Han har förstört så mycket för oss som familj, och nej, det är han inte ensam om, men hur sjukt det än låter så älskar jag inte min bror längre, så jag kommer inte lägga mer energi på honom överhuvudtaget. Vill tacka M och S för stödet ni gett mig i det här, och som alltid, min älskade guzz, jag skulle inte palla hälften av den här skiten utan dig, min älskling. Peaze out.