zompisch.blogg.se

Har äntligen lyckats smälta mycket av händelserna så nu känner jag mig redo för att dela med mig av vad som hände dag 2.  Det jag glömde på dag 1 var att jag var, som sagt, påväg ut när vi hamnade i tjaffs och han drog kniv mot mig, och jag fullföljde detta, då jag skulle ner till min mor och far. Dom undrade självklart svad som hade hänt, då det knappast är svårt för någon egentligen att se att jag är arg, när jag är det. Så jag berättade allt, och det var inte mer med det. Dan efter så ringer min far mig och säger: "Sonny, snälla kom hit och hjälp oss, Palle är här och är helt galen". Jag frågade vad som hade hänt, och fick ingen jättebra summering på vad som orsakat att min bror skulle ha tagit sönder saker uppe hos min far, och sedan sulat en sten mot rutan där min mor stod innanför. Jag kan inte direkt ta en ställning här, förutom att säga att han är precis lika efterbliven som vanligt men jag vet ju inte heller vad som sagts, så... Jag bestämmer mig för att ta med mig mitt basebollträ i aliminium ner till porten av trappuppgången och vänta på honom där, och innan ni drar några förhastade slutsatser, så var min enda tanke att jag skulle få honom att släppa sin kniv, om han skulle dra en mot mig igen, så vi kunde lösa det "mano y mano" så att säga. När jag ser honom komma, har jag inte med mig bejsat, utan kavlar upp ärmarna och går raskt mot honom, han skriker och frågar: "Är det dags eller?" Mitt svar blev: "Ja, det är dags, nu löser vi detta för gott" Och då tar han, ännu en gång, upp en kniv ur jackfickan, och jag frågar "Skaru ha kniv mot mig?!", "Det kan du gerej fan på", blev hans svar, så jag kutar tillbaka till trappuppgången och tar fram bejsat, och skriker till honom, antingen så kör vi såhär, eller så släpper du tjuron (kniven), så släpper jag mitt bejsa. Hade jag inte varit så arg som jag var, så hade jag ju tänkt på att både jag och han precis lika dumma i huvudet på den punkten, för vi går ju inte med på några villkor när det är dags för fajt. Detta resulterade bara i massa munhugg och gnabb, jag ville vid ett tillfälle lägga bejsat mot hans tinning, så hårt det bara gick, eftersom att jag fortfarande var kokande efter att han dragit kniv mot mig, inte bara en, utan två gånger. Så vad kan jag göra nu? Jag har 2 vännerr som är bröder, som upplevt liknande situationer med sin äldsta brorsa, och jag bestämde mig för att ringa dessa, jag nämner dom inte vid namn här utifall att dom inte vill det. Båda två hade ganska mycket vettigt att säga, men den äldsta av dessa 2 bröder berättade hur han gjorde, och jag valde att följa hans exempel. Såsom jag ser situationen idag, har jag 3 val: Jag kan ringa snuten på honom, jag kan slå sönder honom vid nästa tillfälle jag får, vare sig han har kniv eller inte, eller, som jag blev rådd att göra: Klippa banden helt med honom. Och även om det mittersta valet skulle kännas bra, så får jag göra det som gör mest ont och klippa banden helt med honom. Jag har redan mött honom ute en gång sen detta hände (det är dessutom enda gången jag sett honom sen dess) och då medans han gick mot mig så sa han "Jag ska inte göra nåt, vill bara inte höra på långvägar sen att du säger att jag gömmer mig", "Du behöver inte vara rädd att jag ska prata om dig alls, mer", svarade jag. Tyvärr så är det såhär, gott folk, att jag har insett att han vill inte må bra, och vare sig det är något temporärt eller inte, skiter jag i. Han har haft så många chanser att ändra på sig, och ta tag i sitt liv, men såsom jag upplever honom nu, kämpar han inte ens för att ha kontakt med sitt barn, utan väljer att röka på istället och då är man inte riktigt frisk. Han har förstört så mycket för oss som familj, och nej, det är han inte ensam om, men hur sjukt det än låter så älskar jag inte min bror längre, så jag kommer inte lägga mer energi på honom överhuvudtaget. Vill tacka M och S för stödet ni gett mig i det här, och som alltid, min älskade guzz, jag skulle inte palla hälften av den här skiten utan dig, min älskling. Peaze out.

Alltså... Jag vet inte ens vart jag ska börja här... Som ni redan fått reda på här så sker ju en del våldsamma händelser, vissa av... "Acceptabel" natur och vissa smärre psykotiska... Men det som hänt nu är bortom sjukt asså. Skulle jag ändå sätta ett namn på det skulle det heta nåt i stil med "Horungemani av högsta gradens psykos" eller nåt i den stilen. Jag tjaffsade med den äldre brodern som ni såg i ett av mina inlägg. Där jag visade att det räckte. Dum som jag är gick jag på ursäkterna han hade till slut och tog in honom i min "Hycklerifria" värld. Vi var inne på 3:e dagen av stoj o roligheter och, till allas förvåning, tidiga mornar också. Hans hund fick tag på en annans, och det blev fajt mellan de två hundarna. min bror använder alltid onödigt vål mot honom men i stundens hetta måste man kanske  gå ett steg bakåt i evolutions stadiet och visa djuret man har hemma vem som bestämmer, jag vet inte. Vad detta resulterade i för skador vet jag inte men hans hund verkar må bra, den andra hunden och dess ägare har jag inte sett till sen dess. Sen började det. Hans hund sprang förbi mig och la sig på backen snett bakom mig. Hans "mördarblick", och jag vet att detta uttryck används av många i många situationer men alla som upplevt detta från min bror vet hur han ser ut, ställ vem eller möjligen vadsomhelst framför honom och tar sig runt, över, över eller igenom det, allt för att nå sitt mål. Jag försökte hålla mig lugn och sa "Rör honom inte". Han vänder sig och skriker, inget ovanligt för mig där men blicken han hade, och nivån han sjunkit in i sitt sjuka beteende var bland det grövsta jag sett. Han skrek och DREGLADE samtidigt, nästan fradgade. "HAR JAG RÖRT HONOM ELLER?! SERE UT SOM ATT JAG SKA RÖRA HONOM ELLER?!" "Ja, det ser ut som du ska slå honom igen" "JAG FATTAR INTE VADFAN DET ÄR FÖR FEL PÅ DIG OCH RESTEN AV ER ATT NI TJATAR OM DET DÄR" "Fine", Sa jag, "Du har visat ännu en gång att du är omöjlig att ha o göra med"...... Tror ni det är över här tror ni fel. Timmarna gick, och agressionerna byggdes upp. Några timmar vid datorn som temporär lösning, damen kom hem, vi hamnade i diskussion som ledde till argumentation som ledde till att jag flippade snett och skickade mitt glas i golvet ("Mitt glas" här hemma är en bartendershaker i metall, så det pajade inte) Sen stack jag ut, min bror öppnade sin dörr och undrade vad som hände, mina exakta ord flyr mig nu, men nåt i stil med "Du ska bara hålla käften", så skrek han samm eller liknande mening tillbaka, och tog stora kliv tillbaka upp för trappen och sa "Bra, då löser vi detta nurå"...... Och här, allihop, kommer det mest sjuka. Min bror och jag har vevat på varandra vid ett flertal gånger, men ingen av oss har ju liksom gått fullt ut på varann... Palle skriker från sin dörr "Asså Sonny, kommer du in här så (Och här är jag framme vid hans dörr) svär jag att jag sätter dom i dig. Han stog med 2 köksknivar i händerna, och för sisådär 5 sekunder så kunde jag inte ens prata, för jag fattar inte hur han kundra dra kniv mot mig. Man kan argumentera att han gjorde det, rent hypotetiskt, för att med all turbulens på byn så för att det finns stor risk att jag blir jumpad så i den hypotesen skulle jag ju då möjligen gå runt med kniv på mig. Men jag hade ingenting i händerna när jag kom fram till hans dörr, han stog där med 2 köksknivar i händerna och sa att om jag klev in så skulle han sätta dom i mig. Sen blev det bara munhugg. Jag ifrågasatte hans hyckleri då han alltid menar på att en fair fight är en fair fight, då svarade han med att jag var dubbelt så stor som han o.s.v. Asså jag hajar inte hur fan han kunde dra dom mot mig, och stå med dom där och hota tills jag gick. Det sjukaste med det hela är att det motsäger inte bara vad man kan kalla en fair fight, utan också hela hans beteende. Dag 2 av detta kommer jag skriva när jag pallar asså för nu suger det i gamer-tarmen. Vill bara ännu en gång ge Mary all respekt och kärlek för att hon pallar med detta. Och så vill jag säga att ska ni som inte är familjemedlemmar kommentera här, så är detta en 2 dagar gammal händelse, och jag har inte smält allt helt och hållet än, så när ni kommenterar, använda inga onödiga personliga påhopp, för våran relations skull, då jag har en tendens att hellre flame:a än att faktiskt argumentera när jag är såhär arg. "Peaze be with you all, god knows i won't have my share until i'm 6 feet under, if even that"

Har inte så mycket mer att säga om ämnet i fråga just nu. Har lite slut på orden att använda annat än att jag skulle kunna skriva om det jag redan skrivit om i andra ord bara, så jag chillar "for now". Kan säga att min taktik so far, har skitit sig ganska rejält men att sanningen räckte för vissa. Får hoppas pådet bästa. Peaze out till eller er som också kämpar på i vardagen.